Or maybe the bird ate the snake…

Medan vi har levt i vår bubbla av odödliga och avskilda seglare, i ett gäng av båtar som sakta utökats till mellan fyra till sju båtar som i sin tur har en del kontakter med

Medan vi har levt i vår bubbla av odödliga och avskilda seglare, i ett gäng av båtar som sakta utökats till mellan fyra till sju båtar som i sin tur har en del kontakter med ytterligare andra båtar, så har covid 19 med besked anlänt till St Vincent och Grenadinerna. Spridningen är nu snabb bland lokalbefolkningen och flera besättningar vi känner till, och också har träffat, har bekräftad infektion.

Vi befinner oss på Union Island som är en av Grenadinöarna. Å ena sidan finns här en spännande natur och ett läckert hav med mangrover, korallrev och ideala förhållanden för vind och kitesurfning, å andra sidan ses även en fattig lokalbefolkning, vanskötta bostadshus och ett långsamt pengaflöde, små affärsverksamheter med liten vinstmöjlighet. Samt säkert en kluvenhet gentemot turisterna som både bidrar till utveckling men just nu är få och dessutom potentiella virushärdar…

Intet ont anande eller kanske trodde vi att vi för alltid var fredade har vi hunnit trassla in oss i ett mångarmat, intensivt och för det mesta roligt socialt spindelnät som mycket kretsar kring barn, tonåringar, mat, drinkar och olika utfärder eller sportaktiviteter.
Plötsligt när Corona flåsar även oss i nacken är det svårt att göra upp regler, ändra beteenden.

På den lilla ögruppen Tobago Cays som är obebodd och naturreservat, kan man uppleva en riktig Pirates of the Caribbean känsla. Det kryllar av stora havssköldpaddor som betar sjögräs på det grunda botten och man kan snorkla och simma med dem. Fiskarna nästan ropar ”du kan inte ta mig” i dessa vatten med fiskeförbud och akvariekänslan är total vid snorkling, åtminstone tills man möter en och annan jätterocka eller revhaj…

Nu fortsätter vi med spännande utflykter och att umgås utomhus med seglarvännerna. Kevin har ett tajt schema med fiske av både fisk och tjejer, Felix är vi rädda snart får fiskfjäll och fenor istället för hud och ben och vi själva undrar hur det ska gå till att återgå till ett ”normalt” liv om bara sju månader…

Kevin och Michael med dagens fångst

Mormor Martha har lärt oss att leta spår efter spännande historier i naturen och vi är väl inte världsbäst ännu direkt men har några förslag.

Hungrig get har gått före oss…
Sköldpadda upp och ner helt enkelt för att hen varit klantig…
Larv som ser giftig ut för att undkomma rovdjur men är egentligen smaskig att äta knaperstekt.

En hög med fjädrar förklarade jag för Kit (sex år från S/Y Lucky Girl) var rester efter att en orm hade ätit upp en fågel. Han funderade ett tag men sedan föreslog han klokt att det oxå kunde ha varit fågeln som åt upp ormen! Det får man lov att fundera på. Ska vi stanna här och invänta bättre tider men samtidigt riskera att hamna i ett lock down eller ska vi som tidigare ge oss av just i rättan tid? Och när är det i så fall?

Åka vidare eller stanna?

4 kommentarer på “Or maybe the bird ate the snake…

  1. Kära Ago, så fantastiskt det är att få ta del av er resa! Jag loggar in sporadiskt har nu läst ikapp alla inlägg som jag missat sedan november. Dina texter är så målande och med bilderna upptill kan man nästan höra vågorna och känna smaken av den nyfångade fisken.
    Många kramar
    Charlotte

  2. Underbara bilder och ser hur härligt som helst Agota!
    Vem av oss skulle inte vilja vara med där?
    Och pandemins minus verkar dessutom vara långt borta i från er …
    Verkar varit rätt år att förverkliga drömmen om Atlantsegling

    Fortsätt ta hand om er

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *