Tre Gotlandsresor

Spanar intensivt ut i nattmörkret. Jag borde snart se ljusprickar på Barbados. Första tecken på land sedan tre veckor. Vid överrapporteringen till mitt nattskift får jag veta; tre Gotlandsresor kvar. En måttenhet som vi fortfarande

Spanar intensivt ut i nattmörkret. Jag borde snart se ljusprickar på Barbados. Första tecken på land sedan tre veckor. Vid överrapporteringen till mitt nattskift får jag veta; tre Gotlandsresor kvar. En måttenhet som vi fortfarande använder sen den tid i våra liv då Gotland var det längsta vi seglat… Ett begripligt avstånd då och nu men med omvänd känsla kopplad. Förr betecknade en Gotland en utmaning. Nu, ett bara, en liten snutt. Med en ofattbar ocean bakom stirrar jag förväntansfullt ut i mörkret. Ser himlavalvet som en hel kupol, stjärnfall efter stjärnfall och glittrande mareld i båtens kölvatten. Hör vindens mjuka sus och plötsligt ett välbekant ljud av en liten delfinpust och ett skvätt. Den gångna dagen har de simmat med oss i flera omgångar. Anpassat sin fart efter båten och simmat alldeles bredvid, lutat sig lite åt sidan och tittat upp mot oss. Vad tänker de?, det gillar jag att tänka på. Och framför allt gillar jag vad deras närvaro får oss att tänka på, vänliga tankar om havet.

Bredvid delfinerna såg vi även ett stim med blåskimrande Mahi-Mahi idag. Och under några sanslöst rafflande minuter fick pojkarna kämpa mot en marlin som smakade på Kevins hemmagjorda drag. Vi hann se dess svärd och stora fena även efter monstret spottat ut draget och följde efter oss i ett par minuter. Undrar vem som jagar vem egentligen…

Så jag fortsätter stirra ut i natten medan dagens händelser smälter in. Längtande efter landkontakt men samtidigt en aning om potentiell saknad efter fridfulla nattpass.

Hälsningar från nattugglan N14.04 V58.08, Karibien

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *