Atlantvardag

Solen går upp på babordssidan. Nattvakterna vaknar i tur och ordning, vår position prickats ut på sjökortet och segelsättningen korrigeras. Gröt, te och nyskördade bananer från stocken under livliga diskussioner kring dagens fiske, hur långt

Solen går upp på babordssidan. Nattvakterna vaknar i tur och ordning, vår position prickats ut på sjökortet och segelsättningen korrigeras. Gröt, te och nyskördade bananer från stocken under livliga diskussioner kring dagens fiske, hur långt det är kvar och om det möjligen kan vara dags att ställa tillbaka klockan en timme… Så vad är klockan egentligen? Återkommande fundering hos besättningen. Till slut ställer vi in så kallad Malla-tid efter när vi vill att soluppgången ska vara…

I natt beräknades vi ha passerat halvvägs av de 2750 nautiska milen. Vi kör nu rakt västerut på nordlig breddgrad 17. Stockholm finns på breddgrad 58 som jämförelse. Det är varmt nu både dag och natt. Vi behöver någon gång om dagen ”stanna” för att bada. Trots en speciell teknik att dreja bi och även reva segel blir det aldrig helt still och vi håller i en lång tamp med knutar på när vi hoppar i. Det stora blå är väldigt klart, väldigt blått och väldigt djupt. Men väldigt skönt, lent och 24 grader varmt. Hisnande att vi strax innan doppet ur samma vatten har dragit upp två bestar. En tonfisk på åtta kilo och en Mahi-Mahi på tolv kilo.

Vi håller den kulinariska flaggan högt, kanske för att intresse finns och för att ätandet är en höjdpunkt i Atlantenvardagen. Var dag blir den andra något olik tack vare lite olika rätter. Grönsakerna och frukterna vårdas ömt, inspekteras, vänds och används i rätt ögonblick av mognad… Idag serveras sashimi till förrätt, kanariska minipotatisar och stekt tonfiskfilé till huvudrätt och chokladkaka till efterrätt.

Månen som varit full nu i tre dagar går upp strax efter solnedgången och lyser upp en rund horisont hela natten. Bra sikt men vi har inte sett en annan båt på fyra dagar. Enstaka fåglar. Och flygfisk. Som av oförklarlig anledning landar på däck och dör. Städas bort som del av morgonens rutin.

Två kvällar har vi tittat på film på däck i den ljumma kvällen om en skeppsbruten Tom Hanks… men Atlanten som omger oss är vårt nu, vår vardag, inga stormar i sikte och vi fortsätter i fem knop, joggingtempo, minut för minut, timme efter timme, efter dygn och vecka. Var dag en vardag fast lite närmare vårt mål.

En fridfull adventstid önskar vi Er!

Kramar Mallas besättning

4 kommentarer på “Atlantvardag

  1. Låter helt fantastiskt. Tonfiskfile, min favorit. Åt det igårkväll här på fuerteventura, men dock inte självfångad. Kramar till hela besättningen.

  2. Vilket äventyr! Vilken upplevelse som ni kommer att ha tillsammans!
    Vilken sammanhållning. Snacka om att ha minne för livet!
    Tänker på den irländska bönen
    ” Må din väg gå dig till mötes, och må vinden vara din vän,
    och må solen värma din kind, och må regnet vattna själens jord.
    Och tills vi möts igen, må Gud hålla, hålla dig i sin hand.”
    Allt gott

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *