Brunt bälte på Atlanten

Plötsligt kan vi inte förstå hur vi förut kunde tycka att det var långt att segla från Oxelösund till Visby. Ca 70 sjömil. … Helt enkelt för att det var vår största bedrift då. Överfarten

Plötsligt kan vi inte förstå hur vi förut kunde tycka att det var långt att segla från Oxelösund till Visby. Ca 70 sjömil. …

Helt enkelt för att det var vår största bedrift då. Överfarten från Portugals västkust till Porto Santo (Madeira) tog tre dygn, en sträcka på 470 sjömil (870 km). Nordanvinden höll vad den lovade. På bara några timmar piskade den upp stora vågor som också hjälpte oss framåt. Mot slutet av färden tornade det upp sig vågor på ca tre meter och vi insåg att litet hav hör ihop med korta vågor och stort hav med långa vågor och framför allt är upplevelsen av det hela avhängigt av så mycket mer än antalet meters skillnad mellan vågtopp och vågdal.

Delfinspaning

En avgörande faktor för upplevelsen är sjösjuka. Många av er har säkert sett eller hört om den svenska serien ”Atlanten” där ett gäng kändisar ska segla från Kanarieöarna till St Martin i Västindien. Det lilla vi sett såg besvärligt ut och överdramatiserat. I viss mån kan det bero på att deltagarna flygs ner på plats och pang på några timmar bara befinner sig på öppet gungigt hav.
Många gånger har jag tänkt på och känt tacksamhet över själva färden, tiden och utmaningarna på vägen till Kanarieöarna. Det gör oss redo och nu känns det inte så stort att segla i tre veckor i sträck. Framför allt verkar det faktum att vi bott på båten i mer än tre månader nu gett oss fina sjöben. De är inte bara solbrända utan vana vid ett ständigt rörligt underlag och ingen i besättningen kände av det minsta sjösjuka!

Gungigt tandkrämsblått hav och fiskeansvarig

Det är vansinnigt ödsligt därute till havs. Vi har alltid en person som håller utkik men våra sammanlagda ”fynd” på tre dygn var två fraktbåtar på långt avstånd, tre segelbåtar och något gigantiskt schabrak som vi i nattmörkret närmast identifierade som en bogserad oljerigg.

Pysseltid

När sjösjukan lyser med sin frånvaro finns det lust till alla möjliga aktiviteter. Felix har blivit en hejare på reptricks som vi får bra nytta av på båten. Kevin har upptäckt en dold talang att teckna o måla… Själva seglingen har krävt några få justeringar av segelsättningen annars inte mycket jobb så vi vuxna har haft gott om tid att läsa, fixa mat och sova i skift.

När alla mår bra ökar kraven på maten. Det önskas hemlagad mat i stora mängder gärna kryddigt. Fem deciliter ris till en måltid går åt. … Tryckkokaren är suverän och väl använd.

Så rullade det på, efter tre nätter, den fjärde kvällen, fick vi plötsligt syn på Porto Santo. Var det så lätt att förtjäna brunt bälte i segling? Mitt i Atlanten finns alltså ett vulkaniskt berg vars toppar utgör Madeira och dess skärgård. Porto Santo är en av dessa öar. Det känns nu som en långseglares privilegium att ha möjligheten att besöka ett sådant ställe.

Porto Santo

Här önskar man turister men ingen Covid 19. Som lösning får alla som anländer, beväpnad poliseskort till Syster Corona på land för testning. Sedan karantän på båten till provsvaret anländer. Det verkar gå fort och vi hoppas på att redan imorgon få gå iland och börja utforska.

Syster Corona gör sitt jobb. Albin o Malin kikar nyfiket från den öppna dörren

En tanke på “Brunt bälte på Atlanten

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *