Havet kallar

Från fullmåne till tunnaste skärva, så länge var vi i Cascais. Det har varit väldigt bra sammantaget med sommar sol o bad, storstadsbesök, naturutflykter, mestadels vindbrist och en stormig helg. Kanske alltför många SBU har

Från fullmåne till tunnaste skärva, så länge var vi i Cascais. Det har varit väldigt bra sammantaget med sommar sol o bad, storstadsbesök, naturutflykter, mestadels vindbrist och en stormig helg. Kanske alltför många SBU har gått åt men mestadels till bra investeringar och förbättringar på båten.

Tredje och sista gången vi gick in i själva hamnen gjorde sig naturkrafterna påminda med tvåmetersvågor i ”vår” bukt och därmed har vi nog testat det mesta som Cascais erbjuder.

Vi förstod nog inte förrän vi äntligen hissade segel den 20 september, att vi faktiskt saknade nomadlivet. I ögonblicket när den behagliga brisen tog tag i båten och motorn stängdes av, hördes en lyckosuck från hela besättningen och en orolig rastlöshet blåste bort.

Här ute vet vad vi gör. Fiskelinan åker i, allehanda pyssel med rep, godispapper och annat oväntat åker fram. Böcker kan läsas i timmar. Och så förväntan inför ett nytt ställe, ny kulle att bestiga och nya mataffärer att uppsöka.

På inloppet till Sesimbra

Fortfarande är det inte riktigt rätt förhållanden att ge sig ut mot Madeira och jag vågar nu inte ytterligare en gång skriva att det blir i veckan. Men jag tror det.

Under tiden förflyttar vi oss i etapper söderut och fortsätter att njuta av Portugal som hittills mestadels varit över förväntan.

Närmar oss Sines

En tanke på “Havet kallar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *