Brunt bälte på Atlanten

Plötsligt kan vi inte förstå hur vi förut kunde tycka att det var långt att segla från Oxelösund till Visby. Ca 70 sjömil. ... Helt enkelt för att det var vår största bedrift då. Överfarten från Portugals västkust till Porto Santo (Madeira) tog tre dygn, en sträcka på 470 sjömil (870 km). Nordanvinden höll vad den lovade. På bara några timmar piskade den upp stora vågor som...

Nordanvind!

Det kanske inte syns men äntligen kommer den. Nordanvinden vi har väntat på som ska buffa oss till Madeira. Helt enligt prognosen kl 14 börjar det krusa sig på vattnet. Vi och Lucky Girl har gjort oss redo och är ute förväntansfulla. Vi ska försöka segla ikapp Lady Ann som gav sig av igår. Vi ser alla fram emot en återförening!Vi hör av oss när vi kommer fram. kram!! Ett hoppfullt...

Havet kallar

Från fullmåne till tunnaste skärva, så länge var vi i Cascais. Det har varit väldigt bra sammantaget med sommar sol o bad, storstadsbesök, naturutflykter, mestadels vindbrist och en stormig helg. Kanske alltför många SBU har gått åt men mestadels till bra investeringar och förbättringar på båten. Utflykter Tredje och sista gången vi gick in i själva hamnen gjorde sig...

Fastlands – Portugal och mer kräm i båten

Vi har fått höstliga rapporter hemifrån. En speciell rytm man känner sen så många år. Skola, nya tag o uppstartsmöten på jobb, svamp i skogen och en slags igenknoppning inför vintern. I Cascais gapar stränderna tomma, de vackra tonåringarna har iklätt sig skoluniformer, i viken finns nu bara vi, Lucky Girl, och en skabbig liten tysk 26 fotare. Väderprognoserna är stökiga, ute på...

Tio kvadrat

Hur mycket plats behövs det för att kunna känna sig nöjd? Efter tre månader på båten tror vi att svaret är nästan hur lite som helst. Det krävs dock att alla har sina egna krypin där man kan dra sig undan om man vill. Ändå är det de gemensamma utrymmena som är de populäraste och de sociala behoven verkar överträffa obehaget av trängsel. Spel pyssel och häng på Malla med Lady...

I spåren på Mördarens apa

Det finns några oförglömliga barn-förälder-läsupplevelser. Tack vare Jakob Wegelius allålders-mästerverk Mördarens apa, har vi nu varit i Lissabon två gånger. Första gången i fantasin, och nu på riktigt. Vi förflyttade oss i de trånga gränderna och de dunkla hamnkvarteren, vandrat i folkvimlet över de små torgen åkt med spårvagnen när det klättrar uppför de branta...

Och så när det hettar till

Så är det med segling. Stillsamts guppande timme efter timme. Sen febril aktivitet vid till- eller frånläggning. Planerat men ändå alltid improviserat. Vindriktning och styrka hamnplatsens storlek, strömmar, tvingar till snabba beslut. Jag har alltid ogillat dessa moment, förlusten av full kontroll. Grabbarna tjivas om att få göra det och vara den som styr... Tack o lov sällan, men...