Seglarorkestern

Många tror nog att det är fridfullt att segla och att bo på segelbåt. Nära naturen, tyst, stjärnklara nätter och magiska solnedgångar. En del av detta stämmer men tyst är det verkligen inte. Låt mig

Många tror nog att det är fridfullt att segla och att bo på segelbåt. Nära naturen, tyst, stjärnklara nätter och magiska solnedgångar. En del av detta stämmer men tyst är det verkligen inte. Låt mig presentera vår båtorkester.

Riggen. I samarbete med vinden sköter han flera instrument. Först har vi flöjterna som i stegrande tonart ju mer det blåser, tjuter och viner i hamn. Ibland i en unison förstärkning av många båtar tillsammans. Är det vindstilla är det adagio med ett långsamt slammer av fall och rep som hörs slå mot masten och ett litet kluckande av vatten som lätt dunsar mot skrovet.

Vindkraftverket. Har ett brett register med sammansatta toner. En riktig murrig bas med tillägg av ett ljud som ni som åkt gamla tåg minns tatatatata. Hörs bäst och egentligen bara i akterhytten dvs vårt sovrum. Ljudet är så pass karakteristisk för olika vindstyrkor att vi hyfsat kan avgöra rådande vindhastighet utan att ens titta ut.

En liten elmotor med svagare surr får en takts plats här o var. Då vet man att någon har använt vatten som automatiskt pumpas upp till högre tryck.

Under gång får fler orkestermedlemmar stiga upp på scenen. Första satsen inleds av segelsättning, ett rullande ljud i crescendo när förseglet vecklas ut och avslutas med ett snärtigt ljud väldigt likt det som när man är två och skakar ut ett lakan.

Wincharna. De är hänsynslösa solister som inte låter någon missa att något dras åt. Det är helt klart bryggan i sången som efter en justering nästan alltid leder till förändringar i resterande orkestern. Kanske ökar vi farten och vågornas slagverk mot båten förändras. Hela båten låter då likt att poppa popcorn , det knäpper och knakar konstant i allt som är plast och teak. Och allt är ju plast och teak.

Slutligen, tillåt mig att presentera artisten med den bredaste repertoaren, den mest ihärdiga och envisa stämman som sträcker sig över fyra oktaver. Autopiloten. Hydrauliken finns under vår säng. Den sjunger bz bz med några sekunders paus ibland. Vilken smörsegling tänker man då. Så blåser det till, suger tag i seglen, bzzzz, zui, zii, klonk. Och klonk igen. Varje våg puttar oss en aningens ur kurs som genast justeras av detta teknikens underverk. Bzz, z, zui. En kort paus. Och en ny våg.

Hur kan man ens vistas i denna miljö undrar ni. Orkestern spelar och med tiden har den blivit det bekanta och betryggande. Ett kvitto på att det rullar på. En enkelhet att bli varse förändringar och ett hjälpmedel för att detektera det onormala, något som behöver åtgärdas.

Så har vi såklart Kevins danska rocksångare… Och en gitarr som ännu inte fått någon plats på låtlistan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *