Ett boktips och en pärla till

”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr är boken som förde oss till Saint-Malo. Andra världskriget ur en blind flickas perspektiv och ett ovanligt vackert språk. Som bonus visade det sig att Saint-Malo inte bara

”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr är boken som förde oss till Saint-Malo. Andra världskriget ur en blind flickas perspektiv och ett ovanligt vackert språk. Som bonus visade det sig att Saint-Malo inte bara var, utan har fortsatt som en ypperligt fin turiststad.

Tidvattnet som här varierar med 12 meter (!) dikterar inte bara när man kan slussas in eller ut ur hamnbassängerna utan också vart man kan gå och när det är lämpligt att bada eller gå på utflykt till de omkringliggande fästningarna.

Det gäller också att ha koll på när det är dags att gå tillbaka. När högvattnet väl börjar komma går det undan och det massiva inflödet orsakar starka strömmar.

De sista dårarna som lämnar fortet…

Det kräver ingen lång stund här i Bretagne för att konstatera att huvudrätten är pannkaka. Söta pannkakor eller crêpes, salta pannkakor eller gallette, blir man hungrig däremellan finns det var tjugonde meter avarter till pannkaka såsom våfflor, munkar och degknyten.

Socker och fettdepåerna lär vara påfyllda inför det väntade lite mer tuffa seglats som väntar oss om några dagar mot Brest och Biscayabukten.

9 kommentarer på “Ett boktips och en pärla till

  1. Det är så roligt att få läsa dina målande inlägg och otroligt spännande att få följa er resa! Jag läste boken, som jag också tyckte var fantastisk, efter att vi varit i trakten för två år sen. Så vacker natur och så vackert språk! Såg ni Mont-Saint Michel?

  2. Så,spännande att följa Er färd. Och fin reseskildring!
    Vi gör enbart små utflykter mellan landet och Bankekind med enstaka turer till östgötaskärgården respektive Kalmar/Öland. Men det går bra det med!

    1. Hej! Härligt att höra att ni har det bra. Inte så tokigt att vara hemma och göra utflykter i sitt närområde. Känner på mig redan nu att när vi kommer hem kommer vi att kunna säga borta bra men hemma bäst… Tillsvidare får vi säga home is where the anchor drops.

  3. Välsignar datakommunikation och nätverk som tillåter för oss hemma att följa er på denna spännande resa!
    Ago, du är så begåvad i att beskriva platser och stämning!
    Fortsatt spännande och tursam segling!

  4. Hej familjen Malmborg!
    Janne och jag har läst bloggen om orkestern ombord och det var en fantastiskt fin beskrivning av alla ljud som vi så väl känner igen, men som vi nästan glömt, för orkestern spelar mycket lite när man seglar i skärgården. För att höra symfonin bäst måste ut till havs och gunga i stora vågor.
    Jag har också läst ”Ljuset vi inte ser”, Mycket spännande. Vilken bra idé att gå dit! Ha det fortsatt fint. Hoppas ni lär känna några familjer med unga matroser under vägen.
    Ulrika Tidelius

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *